Anpassa sidan In English
 
 

Helg och vardag

Från Ångermanland har det gång på gång alltsedan 1600-talet  rapporterats om allmogens lyxkonsumtion av modenyheter.

Skattelängder från Ångermanland visar en anmärkningsvärt stor användning av sidenklänningar hos bondhustrur i landskapet. De fanns även i torparhustrurs ägo, även om det var ovanligt.

Såväl i Sverige som i övriga Europa försökte myndigheterna begränsa lyxkonsumtionen på olika sätt. Oftast var det frågan om dyrbara importerade varor som spetsar och sidentyger. Mer eller mindre verkningslösa överflödsförordningar skulle begränsa vilka produkter som de olika samhällsklassernas skulle tillåtas använda.

I Västernorrlands län gjorde landshövding Aschling år 1818 ett misslyckat försök med att införa en enhetlig helg- och högtidsdräkt för länets bondebefolkning.

Det var viktigt att inte slita på sina helg- och festkläder till vardags. Till vardagskläderna användes plagg av betydligt enklare material. Möjligen kunde plagg som gjort sitt som finkläder få ny användning som arbetsdräkt och utslitna dräktdelar kunde sys om och återanvändas till annat.

Vardagskläderna lappades och lagades tills det inte längre gick att se vad som var ursprung och vad som var lagning. Det var inte alltid av nöden tvunget. Det fanns också en djupt liggande gudstro som genomsyrade allt, att inte slösa med Guds gåvor.

Även kyrkan använde sig av återanvändning. Dyrbara material från profana plagg, som blivit omoderna, kunde skänkas till kyrkan av adel och kungligheter. Mässhaken, som anses vara prästens förnämsta liturgiska dräkt, tillverkades alltid av material med mycket hög kvalitet. Reformationen gick inte så hårt fram i Sverige och här behöll man användningen av många av de liturgiska textilierna från den katolska tiden.

 


 

Bild på klädesplagg från helg och vardag