Anpassa sidan In English
 
 

Damast

I början av 1900-talet hade damastvävningen minskat betydligt. Många hemslöjdsföreningar i Sverige tog därför åter upp damastvävningen, bland annat Ångermanlands hemslöjdsförening.

Det vackra linet från landskapet passade utmärkt till damastvävning. I mitten av 1920-talet anställdes textilkonstnären Gulli Lundquister, vilken komponerade mönster som vävdes i föreningens regi. I landskapet fanns flera duktiga
damastväverskor. Emma Wiberg blev en av de mest kända i Sverige under 1900-talet.

Emma Wiberg (1901-1990) växte upp på en gård i Undroms socken i Sollefteå. Linhantering och vävning var en naturlig del av vardagen. Redan som tolvåring fick Emma lära sig att spinna och väva, som artonåring deltog hon i en vävkurs som anordnades av hemslöjdsföreningen. Kontakten med hemslöjden var därmed knuten och hon började få vävuppdrag.

När Emma var 27 år lärde hon sig grunden för damastvävning. Det var vanligt att vävning för kvinnor var en bisyssla i kombination med andra sysslor inom eller utanför hemmet. För Emma Wiberg blev dock damastvävning en heltidssyssla och ett yrkesarbete.

Emma Wibergs stora vackra vävnader i damast finns i dag i många offentliga lokaler runt om i landet, visas på utställningar och tjänar som föredöme och inspirationskälla.

 


 

Bild på Emma Wiberg