Anpassa sidan In English
 
 

Berättelser

Det längsta linet

Det var en gammal sed att tjänstefolket skulle vara lediga på fettisdagen. Då skulle man ut och "ränne långlin".

Ungdomarna brukade kappränna på kälke och den som kom längst skulle få det längsta linet till sommaren. De åkte så länge de orkade. När det började skymma tände man torrvedsbloss. Sedan bar det på nytt av utför backarna så att gnistorna yrde och skratten och skriken hördes till grannbyn eller längre. Så långt man kunde se, lyste det i backarna av långa rader med kälkar.

Rockstugan

Att hålla rockstuga var en årligen och veckolång tilldragelse när linet skulle spinnas under vintern. Folket i byn samlades på
en gård och där vankades traktering. Alla samlades i storstugan kring den sprakande elden, den enda värme- och ljuskällan.

Kvinnorna, men ibland även män, satt vid sina spinnrockar. De män som inte spann lagade sina fisknät. Det var glam och stoj och ofta kappspann man med varandra. Ibland ställde man undan spinnrockarna för att få plats med en svängom i stugan.

Arbetet pågick hela dagen fram till sena kvällen, med undantag för middagen som var och en åt hemma på den egna gården. Själva trevnaden var huvudsaken. Det arbete som inte
hanns med, fick göras med större iver vid senare tillfälle.

Bjäran

Bjäran var i gammal folktro ett övernaturligt väsen, en magisk maskot. Den tillverkades av nio ulltrådar i olika färger, eller nio olika trasor, som knöts ihop till ett nystan. I nystanet droppades tre droppar blod från vänstra lillfingret, eller så droppades nattvardsvin.

Efter att ha rullat den över golvet mot sig skulle man säga: "Du skall för mig på jorden rinna och jag skall för dig i helvetet brinna". Då blev det liv i bjäran. Den hoppade över dörrtröskeln och drog sedan till sig mjölk och grädde åt ägaren så länge den levde. Ägaren kunde också bestämma att bjäran skulle dra hem pengar eller något annat.

De som påstod sig ha sett bjäran berättade om ett nystan som for och snodde runt och hade ett öga. Bjäran tillhörde ägaren under hela dennes livstid.

Vävskrock

Vävning är komplicerat. Det är mycket som kan gå fel. Inte sällan skyllde väverskorna vad som hänt på övernaturliga fenomen. Som skydd mot detta onda märktes vävredskapen med pentagram, åttabladsros i cirkel eller med kors.

Vävningens arbetsgång förknippades med livets cykel. Vävredskap kunde användas för att spå eller påverka vilket kön barnet skulle få. För att försäkra sig om en flicka skulle en vävskyttel ligga under sängen vid barnets tillblivelse.

Skämtsamma talesätt i pedagogiskt syfte var vanliga. När en ny väv påbörjats skulle det vävas så mycket att vävbommen helt blev täckt. Annars skulle väverskan behöva ligga hos klockaren, eller mellan klockaren och prästen. Den smala vävbommen kallades i Ångermanland klockaren. Varpbommen som satt högre upp och var fetare kallades prästen.

 


 

Bild på spinnrock